Det känns som igår.
För ett år sedan var jag i Thailand tillsammans med mamma och Bernt samt min fina vän Adia som hakade på. Vi hade det underbart bra och Adia var brunast(nähä).
Jag fick nog till skillnad från alla andra som åker till Thailand, känna mig ensam på en strand. Vi bodde på ett hotell som var det sista längs den delen i området och efter vårat hotell så var det en nationalpark. Så stranden man ser Adia gå längs på de första bilderna delade vi enbart med hotellets gäster (max 14 pers utöver oss). Inga andra turister så långt ögat kunde nå. Endast människor som var där för att njuta.
Jag fick nog till skillnad från alla andra som åker till Thailand, känna mig ensam på en strand. Vi bodde på ett hotell som var det sista längs den delen i området och efter vårat hotell så var det en nationalpark. Så stranden man ser Adia gå längs på de första bilderna delade vi enbart med hotellets gäster (max 14 pers utöver oss). Inga andra turister så långt ögat kunde nå. Endast människor som var där för att njuta.
Kommentarer
Trackback
