namnetvamalin

Nu kan jag skratta åt det som gjorde att jag inte kunde äta på 3 dagar av ren ångest.
Nu kan jag gå vidare och bara rocka loss, inte se tillbaka och ångra utan klappa mig själv på axeln och förstå att jag skrivit en liten egen komedi och gjorde något ingen av mina närmsta vänner skulle tro mig göra. En komedi som kommer förfölja mig under många år och så länge vännerna kommer ihåg historian så kommer jag dras med det.

Kläderna på bilden äger jag inte längre. Det är en del av historian.